Det kan ju låta lite hårt och missförstår nu inte min inledning. Jag är fullt medveten vilken skada som det här viruset orsakar världen och att där är många människor som drabbas riktigt hårt av den här pandemin. Vissa så pass illa att man får sätta livet till. Detta har jag, givetvis, full respekt för. Men för oss övriga, som ännu inte är där eller har fått en lättare form av viruset, så måste ju livet få rulla på så ”vanligt” som möjligt…

Sen kan man ju fråga sig vad som egentligen betecknas som vanligt numera. I dag har vi hela familjen hemma – av olika anledningar dock. Samtliga barn är lite småförkylda och, som förälder, är det svårt att avgöra om/när de kan gå på dagis eller skolan. men med tanke på att både jag och M jobbar hemifrån så håller vi även barnen hemma. Detta trots att småtjejerna skriker sig till gråt över att inte få gå till dagis. Men, imorgon så siktar vi på att de ska få komma i väg då de inte alls är sjuka utan Adele haft lite hosta den senaste veckan.

Mannen klättrar på väggen då all idrott är inställd. Sonens P12 lag spelade dock match i söndags och givetvis var M på plats. Doften av gräs och lite fotboll gjorde honom extremt foglig under resten av den dagen men i måndags var det kört igen. Haha – det är inte lätt när man är gift med en fotbollsnörd 🙂 Själv saknar jag möjligheten att kunna gå ut och äta en bit mat. Egentid med mannen osv. Jo, jag är medveten om att man fortfarande kan gå ut och äta men det känns ju inte så roligt med de förutsättningar som gäller i dagsläget. Så det får väl bli Take Away istället…

I övrigt så står både tvättmaskin och diskmaskin där det stod innan pandemin. Detsamma gäller tyvärr även för dammsugaren. Med andra ord så går vardagslivet vidare med tvätt, städning osv. Dessutom har jag en hund som står och blänger på mig så det får bli en runda runt skogen innan jobbet kallar igen…

Hur hanterar ni själv vardagen?

Jag har börjat nytt jobb och M går på halvfart. Med andra ord så har jag överlåtit maten till honom. I går blev det hans specialare, till barnens stora glädje, – panerad skinkschnitzel med hasselbackspotatis och ungsrostade rotfrukter. I dag fick han, trots alla Coronarapporter, lite utlandsfeeling och gjorde en indisk currygryta. Skönt när man blir lite uppassad och någon annan, för en gång skull, tar hand om matlagningen…

Jag började, som sagt, på ett nytt jobb i måndags och huvudet känns lite tungt, men så är det när man fullmatas med nya information. Och när man kommer hem så hinner man inte riktigt med det som man oftast bruka göra. men så är det väl alltid när något är nytt och man går in i en omställning. Det blir, helt enkelt, till att prioritera bort vissa saker tills man landat, och anpassat sig, till den nya ordningen.

På tal om utlandsfeeling så pratade vi precis om Spanien. Det värker ju enormt mycket att vi eventuellt får ställa in sommarens semester. Jag menar en sommar utan mitt CB? Det kommer ju kännas konstigt! Och vi ser ju verkligen fram emot 1 månad där, och det är ju ngt vi har valt att göra varje år. MEN nu är situationen som den är och vi vet inte hur länge det kommer att vara så här men vi får göra det bästa av det hela och att acceptera läget. M var i kontakt med spanjorerna igår och de ser ändå positivt på det hela även om alla sitter i karantän och får jobba hemifrån. Som de själv menar – det är några månader kvar och allt kan hända. Men med tanke på att Spanien, i dagsläget, har fler dödsfall än Kina så ser det lite väl mörkt ut…

Blir det en sommar hemma, ja då får det bli det och då får vi göra det bästa av situationen. Även Sverige är ju fantastiskt på sommaren, inte minst här i Helsingborg. Och vi ska inte gnälla, vi valde att renovera vår baksida förra sommaren så vi har ju faktiskt det mesta för att kunna sätta lite guldkant på tillvaron. Och Sangria finns ju även på Systembolaget 😉 Barnen har numera en pool att hänga i, vi kan få sköna grillkvällar och förhoppningsvis varmt och gott även på hemmaplan

Jag hoppas ni alla mår bra och fortsätter att vara det.

Kram på er