Det kan ju låta lite hårt och missförstår nu inte min inledning. Jag är fullt medveten vilken skada som det här viruset orsakar världen och att där är många människor som drabbas riktigt hårt av den här pandemin. Vissa så pass illa att man får sätta livet till. Detta har jag, givetvis, full respekt för. Men för oss övriga, som ännu inte är där eller har fått en lättare form av viruset, så måste ju livet få rulla på så ”vanligt” som möjligt…
Sen kan man ju fråga sig vad som egentligen betecknas som vanligt numera. I dag har vi hela familjen hemma – av olika anledningar dock. Samtliga barn är lite småförkylda och, som förälder, är det svårt att avgöra om/när de kan gå på dagis eller skolan. men med tanke på att både jag och M jobbar hemifrån så håller vi även barnen hemma. Detta trots att småtjejerna skriker sig till gråt över att inte få gå till dagis. Men, imorgon så siktar vi på att de ska få komma i väg då de inte alls är sjuka utan Adele haft lite hosta den senaste veckan.
Mannen klättrar på väggen då all idrott är inställd. Sonens P12 lag spelade dock match i söndags och givetvis var M på plats. Doften av gräs och lite fotboll gjorde honom extremt foglig under resten av den dagen men i måndags var det kört igen. Haha – det är inte lätt när man är gift med en fotbollsnörd 🙂 Själv saknar jag möjligheten att kunna gå ut och äta en bit mat. Egentid med mannen osv. Jo, jag är medveten om att man fortfarande kan gå ut och äta men det känns ju inte så roligt med de förutsättningar som gäller i dagsläget. Så det får väl bli Take Away istället…
I övrigt så står både tvättmaskin och diskmaskin där det stod innan pandemin. Detsamma gäller tyvärr även för dammsugaren. Med andra ord så går vardagslivet vidare med tvätt, städning osv. Dessutom har jag en hund som står och blänger på mig så det får bli en runda runt skogen innan jobbet kallar igen…
Hur hanterar ni själv vardagen?
’
