Söndagkväll och jag undrar vart denna helg och framför allt denna dag tog vägen?!
Vilken underbar Söndag, verkligen balsam för själen. Det var ju Mors Dag idag och det kan man ju inte missa.. Vi hade sovmorgon och jag fick en liten chock när klockan hunnit passera 09 innan minis väckte oss. Snart efter det kom min 15åring ner med en söt korg fylld med godis,underkläder,sminksaker och en flaska bubbel. Mina älsklingar, jag blev så glad så. M hade köpt bullar och började dagen med frukost på trädäcket.. Det blev starten på den perfekta söndagen. Alla levde mer eller mindre poolen idag, det blev grillat till lunch och den spanska musiken strömmade ur högtalaren. Vi avslutade kvällen med att möta upp sis med familj på stranden och åt kvällsmat. Alltså jag älskar vårt Helsingborg – så vacker sommarstad. När jag gick upp och pussa sonen godnatt så sa han -mamma vilken perfekt dag detta var. Ja jag kan bara hålla med..
Igår så mötte vi upp våra härliga BFF – vi bjöd på plock o bubbel sen blev det ju M goda varmrätt med ox,-kalvfilé. Nomnom. En skön och härlig dag/kväll som vi brukar ha, älsk på det!
Vi fick ett jätte fint spökträd
Vi började dock helgen med att vara hembjudna hos sis, härligt att de bara bor rakt över gräsmattan typ, det tar bara någon minut så e man där.
Nä nu ska jag sluta de blå. Jag hoppas ni har haft en lika bra helg som oss.. Natti,natti..
Sommaren, och med den förhoppningsvis solen och varmare väder, är på ingång. Vad passar då bättre än att uppdatera din garderob med lite fräscha t-shirts?
Som ni vet så har jag börjat designa en del tröjor och nu är det dags att släppa några kreationer till. Förutom fokus på cava, prosecco och champagne så blev det även några häftiga tröjor med mor/dotter tema. Av förklarliga skäl så fick twinsen agera modeller men tröjorna finns i flera olika storlekar så varför inte överraska din dotter, eller mamma för den delen, med en schysst t-shirt?
Min personliga favorit är dock den svarta tröjan där trycket som är formad som ett champagneglas. Tröjan kallas ”I am on a diet” och passar såväl i vardagen som vid lite festliga tillfälle. Den tröjan, och många fler, hittar ni via denna länken
Tänk att för 15 år sedan så blev jag mamma för första gången. Det är stort, första barnet och att få bli mamma, det är ju magiskt.
Envis då som som nu, 11 dagar över tiden stannade hon kvar men klockan 11:20 den 24 Maj 2005 tittade hon äntligen ut.
I morse väckte vi henne med skönsång och presenter på sängen. Pengar, kläder och biljetter till Bryan Adams gav en bra start på dagen. Jag hade messat hennes bästis för en vecka sedan och bad henne samla dom närmsta i hennes umgänge för att komma hit och överraska henne med en långfrukost här hemma. Och klockan 10 i morse kom truppen, och tro mig att hon blev överraskad. Så himla roligt att se att hon är så omtyckt och presenter fick hon med 🙂
Under eftermiddagen kom hennes pappa med familj, hennes farmor och mormor, och vi körde grillknyte och fortsatte fira henne. Jag hade gjort sallad, hasselbackspotatis och potatisgratäng. Och Saga hade önskat sig kött och kyckling så det fick det bli. Hade bakat en Oreo Cheesecake och Josefin, hennes pappas sambo, hade gjort morotskakor – åh så gott!
Sen så hade Saga bestämt med kompisar och for iväg nu ikväll och skull käka ”kvällsmat” på ett fik i stan. Tänk att det går så snabbt nu, och hon är ju inte alls lika beroende av mig längre, och hon har ju påbörjat sin bok och nya blad att fylla på med. Min älskade Saga – Mamma älskar dig.
Rensa och skär rabarbern i 2-3 cm långa bitar. Lägg dem i en kastrull och tillsätt socker och vatten. Koka upp och låt sjuda ca 10 min. Låt massan rinna av i en sil. Pressa med en sked så att all vätska rinner ut.
Häll saften i en kastrull och låt koka utan lock till sirapsliknande konsistens ca 5 min. Låt kallna.
Skölj limen noga i ljummet vatten och skär den i klyftor. Blanda limeklyftor, rom, mynta och 2 msk rabarbersirap i ett glas. Muddla eller stöt med skaftet av en slev eller trämortel.
Fyll på med is och sodavatten. Ringla i 1 msk rabarbersirap. Garnera med limeklyftor och myntablad.
Igår blev det vegetariskt, och WOW vad jag blev överraskad av biffarna! Så sjukt goda och krispiga. Längtar faktiskt efter nästa tillfälle då jag får sätta tänderna i rätten igen.
Och är man viktväktare så är det bara 5sp i 1st.
Zucchinisallad:
Tärna upp zucchinin. Hacka upp den gula löken och stek upp den tills den blir mjuk. Ta i zucchinin och stek upp dom på låg värme tills de blir klara. Helst tycker jag att dom är godast när dom är lite halvhårda. I med creme fraichen, och rör i peston, salta och peppra och rör om försiktigt. Ta i lite babyspenat.
Jag serverade med gröna ärtor sidan om. Smaklig måltid 🙂
Mitt uppe i livet – och absolut ingen åldersnoja! Ändå känns det att man numera kan titulerar sig 39-åring i sitt cv. Men med tanke på att jag faktiskt uppskattar ett firande eller en bra fest, eller en enkel anledning till en bra fest, så var gårdagen ändå vårens höjdpunkt. Inte för att det var några massiva hyllningar (även om ni var många som hörde av sig med gratulationer igår) men för att man ändå får bli lite överraskad, och uppassad, under en hel dag! Helt i min smak!
Dagen började, som sig bör, med skönsång, presenter, och en rejäl frukost. Dessutom var hela familjen samlad vilket inte tillhör vanligheterna under vardagarna. M, och barnen, hade införskaffat ett presentkort, i min favoritaffär, och när han dessutom slängde in en mimosa till frukosten så kändes det som att dagen fick en perfekt start. Det blev absolut inte sämre när han bjöd på en rejäl lunchtallrik med carpaccio, svamp, sparris, paprikapesto och riven parmesan! Han kan när han vill min M
Då jag, under nuvarande situation, jobbar hemma så var det extra kul när min chef dök upp, under eftermiddagen, med en blombukett och en liten present. Härligt att man få uppskattning från det hållet och samtidigt en påminnelse om att man ändå saknar vardagen och kontakten med kollegorna( även om vi börjar varje arbetsdag med ett morgonmöte över nätet).
På eftermiddagen kom mamma förbi på lite fika. Saga hade bakat en tårta och det fina vädret innebar att i vi kunde sitta ute. Om lunchen var topp så gick dessutom kvällens middag inte av för hackor. M hade varit ute i Rydebäck och beställt en skaldjursplateu hos Billströms Fisk! Inte oväntat så var den fantastiskt god med räkor, krabba, havskräftor mm. Kvällen rundade vi sen av med lite Mello på tv:n
Med andra ord en helt perfekt dag!
PS Jag är överväldigad över alla kommentarer och hejarop som jag fick angående mitt förra inlägg. Även jag blir tuffare, och känner mig förberedd inför framtiden, när jag läser vad några av er varit med om. Oavsett utgången så skall de bli skönt att få klarhet i allt och rensa ut det, i kroppen, som inte mår bra. Förhoppningen är givetvis att det sista ingreppet gick bra och jag kommer hålla er uppdaterade om läget DS
Min 4:a <3
Ett perfekt vin till maten – Från Nya Zeeland
Åh Mamma kom med syrenor – bara älskar doften – påminner om sommar
Jag då som har en blogg, en instagram och är en offentlig person, så blottar man ju en hel del av sitt liv. Men jag har alltid valt att lägga ut det jag vill och vissa saker har jag inte lagt ut.. Men denna grej har väl legat i en sk ”gråzoon” Något so man har känt, ska man berätta? Eller ska man låta det vara , för åter igen så är jag inte så offentligt så hela mitt liv finns här ute i cybervärlden. Men detta är ju en dagbok för mig och detta kanske hjälper någon annan, eller någon av er har erfarenheten. Vem vet?
Men för att göra historien kort så har jag haft cellförändringar i ca 3,4 år. Och det har varit en jätte jobbig resa – i alla fall rent psykiskt – med en oro och rädsla. Cellförändringar är ju vanligt och vissa brukar läka av sig själv men många ggr behöver man göra en sk konisering. Nu har jag gjort det sistnämda två ggr och det hjälper inte. Minns samtalet för 3 veckor sen när de ringde tillbaka med resultatet och förändringarna fortfarande var kvar. Egentligen vill de, redan nu, ta bort livmodern och menar att det är det enda rätta. Jag fick en chock, och det kändes som en kniv i min mage. Min livmoder? Det som har gett liv till mina 4 barn, hur kommer jag känna mig? Kommer jag någonsin känna mig hel igen? Ja många tankar for igenom huvudet. De var tvungna att berätta om de olika för och nackdelarna med operationen . Och ja där fanns ju en del nackdelar och risker med denna. Och vem vill bli opererad och sövd? Jag är ju nervös för det!
Jag fick möjlighet att pratade med min läkare på gyn och frågade henne rakt ut om vad hon hade gjort? Det visade sig att där fanns en sista möjlighet och det var en konisering under narkos. Läkaren menade att det kunde vara värt ett försök innan de ev går vidare med det större ingreppet. I torsdags ringde så telefonen, de hade fått ett avbokning på Tisdag (som igår) och det var bara att tacka ja. Jag vill ju ha detta undanstökat.
Så i går var det så dags. Det innebar att jag sattes på fasta, glömde bort att dricka (för det fick jag) men kände ju en självklart inre oro. Jag kommer dit och skriver in mig, får ett rum och byter om. Efter diverse prover visade det sig dessutom att jag hade förhöjd temp och var rosenröd om kinderna, det regerade dom på. Men innan OP så hade tempen gått ner. Jag fik dock dropp när jag kom dit då jag var en aning uttorkad. Jag måste säga att personalen på Ängeholms Dagkirurg var FANTASTISKA, vilken härlig och skön personal. T.om när jag låg fastspänd, med benen i gynställningen, i operationsrummet så var de roliga, och vi skratta och de fick mig att känna mig trygg trots att man låg i en konstig och utsatt ställning. De frågade hur många glas vin de skulle ge mig (narkos) sen var det på med masken och in i dimman. Hur op har gått vet jag inte, utan brev skulle skickas hem inom några dagar. Jag låg länge på uppvaket eftersom jag fick en del frossa. Men efter några timmar, och en lyckat toalettbesök, (måste kissa innan man släpps hem) så blev jag utrullad i rullstol till bilen. Kom hem till mlommor och så trött, lite mat i magen sen så slocknade jag gott.
Om ett halvår skall de så göra nästa koll och efter ytterligare några veckors väntan så bör jag kunna få besked om hur allt står till. Man hade ju helst velat undvika en större op så håll tummar och tår…
