Solen har kommit på besök! Man får ju faktiskt säga ”på besök” med tanke på att det fortfarande svänger rätt friskt och värmen finns inte riktigt där ännu. Men med solen kommer ändå ett visst hopp av såväl energi som att vi kanske ska kunna få uppleva en något sånär normal sommar. Ja, du vet en sådan sommar som vi haft så långt tillbaka i tiden som man faktiskt kan minnas. Satt och bläddrade igenom en del gamla bilder, och minnen, och inser att pandemin, åtminstone, fått en att inse hur mycket man tagit för givet innan det här eländet svepte in över världen…

För min del så saknar jag de tre S:en! Sommaren känns ändå inte så långt borta och snart är det dags att börja putsa upp vår tomt, styra upp poolen, plocka fram utemöblerna och plantera lite blommor. Ni vet allt det där som hör våren till när man förbereder sig för en lång och härlig sommar med värme, sol, spontana dopp och minst lika spontana restaurangbesök. Jag är ändå oerhört lycklig att jag bor i Helsingborg som ändå är en av de vackrare sommarstäderna som Sverige kan erbjuda. Och skulle det nu bli så att det blir en sommar hemmavid så känns det ändå som en viss tröst med närheten till havet och det utbud som staden har att erbjuda.

Just sommaren får mig osökt att tänka på Spanien och vårt älskade Cabo Roig. I sommar blir det två år sedan vi var på plats och ännu är osäkerheten så pass stor att vi inte ens räknar med att det blir något tripp ner till de sydligare breddgraderna. Men längta måste man väl få göra och det är väl ändå lite så som vi människor fungerar. Vi sätter upp mål som en form av belöning för all tid vi lägger på jobbet och den inrutade vardagen. Mål som innebär att man bryter det vardagliga mönstret oavsett om det är en fest, en spaweekend eller en semesterresa. När allt plötsligt sätts på hold så är det kanske inte konstigt att tiden går så himla långsamt och att dagarna blir tuffare utan någon som helst ”belöning” i sikte. Men visst, vi är friska och människorna i vår omgivning mår bra. Det är ju självklart det viktigaste men jag kommer nog aldrig kunna släppa min längtan av att borra ner fötterna en tidig morgon på Cabo Roig beach och enbart behöva fundera på vilken restaurang som skall besökas under kvällen. Sipprandes på en sangria medan barnen leker i vattenbrynet…gud vad jag saknar mitt Spanien

Sen har vi det här med alla konserter. Både jag och M älskar musik och upplevelsen av en riktigt bra konsert. Tidigt i vårt förhållande upptäckte vi dessutom Rasmus Seebach och han härliga musik. Det har blivit ett anta konserter genom åren och för oss har en konsert, med Rasmus Seebach, blivit lite av en årlig tradition. Precis som Spanien så är de nu knappt två år sedan som vi dansade loss, till hans toner, i en gammal slottsruin i Fuengirola. Där och då visst vi ju inte att det skulle dröja år innan vi fick möjligheten att uppleva honom live igen. Men skam den som ger sig. I dagsläget så ser det ju knappast ut som att det blir någon konsertsommar men emellanåt slår jag ändå ett öga på hans hemsida i förhoppningen om att det skall dyka upp en ny spelning som man kan boka in sig på. Bara för att få allt att återgå till det ”normala” igen…

Hur tänker ni? Hur ser era framtidsplaner ut? Semestrar? Pysslande? Konserter?