Linsalusen ligger mig varmt om hjärtat och vill inte radera bloggen utan vill och ska försöka hålla den vid liv. Mitt sista inlägg var förra året i Oktober och det har hänt att jag har kommit in här och velat skriva men på något sätt så har det inte blivit så. Men jag älskar att skriva av mig och dela med mig av bilder som jag knäpper i vardagen och vad är det då inte det det bästa stället? – Jo min Linsalusen ju 🙂

En hel del har hänt sen förra hösten och en del av er vet ju det redan men ni som inte vet så är det så att om en 7-8 veckor så kommer två små flickor komma till världen. Jajamen jag väntar tvillingar. Om det är tvåägg eller enäggs det vet vi ännu inte utan det kommer vi få reda på när flickorna föds.

Jag önskade att någon hade spelat in oss när vi var på ett KUB ultraljud och hon upplyser oss att där är bara inte ett barn utan de är två stycken som var där inne. Alltså våra miner  kan nog inte beskrivas och att jag frågade henne om det var fel på skärmen eller om det var dolda kameran. – Nä ni ska bli tvillingföräldrar! Jag vänder mig till M och han tittar på skärmen med stora ögon och en öppen mun, han var inte just då i rummet utan någon annanstans i sina tankar. Det kom som en riktigt chock för oss och det tog väl ungefär 2 veckor att låta det sjunka in och förstå att – ja vi ska ha tvillingar. Det är helt underbart och galet.

På ett ultraljud några veckor senare så frågade läkaren oss om vi ville veta könet och det ville vi såklart – personligen så tycker jag att det blir mer personligt och man kan förbereda sig på ett annat sätt när det gäller kläder,vagn m.m.

I alla fall så tittar läkaren på ultraljudsskärmen och ser att tvilling 1 är en flicka, min man tog min hand och kramade om och den lyckan i hans ögon kan jag inte beskriva med ord. Läkaren fortsatte undersökningen och tittade på tvilling 2 och det var en flicka det med. Tänk att vi skulle bli tvillingföräldrar till två små tjejer och M skall bli pappa till två döttrar (han har två söner sen tidigare och jag har en flicka och en pojke)

Dagar, veckor och månader har gått och nu är jag i Vecka 31 (imorgon) och vi räknar ner veckorna så om ca 7-8 veckor beräknas dom komma. Och jag hoppas de vill stanna kvar minst 5 veckor till! Magen växer på och känns som jag ska spricka, så här stor har jag inte varit med mina andra två barn. Men det är ju inte heller konstig det är ju två stycken där inne.
Viktmässigt så har jag gått upp 7 kilo ca. Faktiskt skönt att det inte är så jätte mycket då det faktiskt är en resa tillbaka efter graviditeten med. Jag njuter av det jag äter och jag är medveten om vad jag proppar i mig sen så orkar man inte lika mycket då dom ligger och trycker på i magen så jag blir snabbt mätt.

Då detta är sista gången som gravid så har jag velat njuta och ta varpå graviditeten och det har jag gjort. Trots alla krämpor så försöker jag hålla humöret uppe det är som min underbara barnmorska sa till mig – det är så härligt att se dig så positiv hela tiden och alltid glad.
Men visst kan jag surna till hemma när jag inte hittar en enda skön ställning att sitta eller ligga i. Eller att jag e upp en gång i timmen och det trycker på blåsan. Och alla sammandragningarna som inte är så behagliga. Jag har fått direktiv på att ta det lugnt och vila sen September så det har jag lyssnat på.
Men det kommer ju något gott ur det och om några veckor så är våra små sessor här och då e alla krämpor borta.