Gud känns som en evighet detta – denna längtan att bara få komma hem.
Just nu känns det som det ligger på is, tapetsering och målning är klart, men golvet och sista fixet är det som är kvar. Men när? Är den stora frågan… Man bara väntar på det där samtalet som säger – vi är klara ni kan få flytta hem, man blir nästan gråtfårdig.
Har varit borta från huset i över 3 månader nu och det känns kan ni tro! Trots 6 veckor utomlands som var amazing (trots de tråkiga nyheterna man fick efter två veckor in på semestern). Längtar så till vårt sovrum, vår härliga sköna säng Och att få sova själva utan barn. Att kunna stå i vårt kök och ha alla våra saker där och kunna laga goda middagar. Barnen får sina rum och kan känna sin trygghet och att få ha sina saker igen. Den känns som en väldigt låååång tid detta! Fy fan vad jag vill komma hem. Vad jag ska njuta och börja ”leva” igen när vi får nyckeln till huset.
Man blir ju påverkad av detta och man hamnar i en liten ”downperiod” därav glest med blogginlägget. Jag som då älskar att skriva och slänga ut en massa bilder på allt och inget. Men jag vet att det kommer tillbaka när vi kommer hem och när saker och runt omkring börjar ordna upp sig. – Men man får vara glad över att man har tak över huvudet!
Tjejerna har varit mindre roliga dessa dagarna, tjejerna har varit febriga och förkylda samt massor med hörntänder på G. Så det har bara varit hemmamys och haft mer eller mindre två tjejer på mig hela dagar. när pappa kom hem så fick denna mamma duscha och ut på en skön promenad nu på eftermiddagen och sen var det dags att laga middag. Receptet på det kommer i morgon – Kalkonbaconlindad kyckling med tryffel och svamprisotto. Maken var lyrisk och sa att det var den godaste risotton han har ätit, så det var ju ändå extra kul att höra 🙂 Men håll ut det kommer i morgon förmiddag.
Nu ska jag slänga mig i soffan och kolla idol, har ni fått några favoriter ännu?
