Hjemme..

…Så då har man landat och är hemma på svensk mark igen. Men det kommer dröja länge till nästa flygning för detta var nog något av det värsta jag har varit med honom. Först trodde jag att jag skulle dö på vägen till flygplatsen, då det kommer en privat chaufför s0m var en kopia av en maffioso och hämtar oss i en dyr snygg bil med tonade rutor. Vi sätter oss i bilen och låset på dörrarna stängs.

Vi kör i väg och efter ca 30min säger jag till M att hmm kör vi inte för långt? Nja säger M samtidigt som chaffisen svänger av från motorvägen och sakta kör ner mot en gammal bilskrot där det står två killar med bagageluckan öppen. Då får jag panik och tänker detta är inte sant de kommer att ta oss nu. M fattar fortfarande inte ngt men inser snabbt att det e lite konstigt. Jag börjar känna rädslan krypa i hela kroppen. Men sen kör vi förbi och sen svänger han upp på motorvägen igen och kör oss mot flygplatsen. Där lämnade han av oss och bar ut våra väskor och skakade hand. Ja nu kan man skratta lite åt det, men då var det som hämtat ut ur en film.

Sen kommer vi till själva flygningen!

När vi väl kom dit så ja då var det en massa förseningar pga en stor storm, åska och regn i Frankfurt. Alla flyg till och från var försenade eller inställda. När vi väl bordade planet så fick vi vänta ytterligare 30 min för att de skulle se om stormen drog bort. Planet lyfte och vi kom upp i luften då började helvetet. Vilken turbolens, har aldrig var med om det förut, planet skakade, upp och ner gick vingarna. Det kändes i magen att vi tappa höjd emellan åt. Det som var oxå var jobbigt var att jag inte satt med M utan vi fick olika platser. Jag fick panik och kände verkligen på mig att vi kommer att störta, vi kommer att dö. När piloten väl gick in för landning så landade han så hårt och det skakade massor så de flesta fick hålla i stolarna framför. När vi så landat så var det passkontroll direkt vid dörrarna på planet, märkligt!! Det  brukar det aldrig vara. Men men..

Jag ville då ta tåget hem till Kphm men M var inte riktigt sugen på det, utan han tvingade mig mer eller mindre att flyga, så jag tänkte –  bara jag fixar inte detta! Men det gick bättre hem, fick sitta brevid honom och var inte lika turbolent hem.

Men är glad och tacksam att vara på marken igen:-)