Det är tidig morgon här i Helsingborg och jag är på väg till jobbet. Tanken slår mig dock att det inte alls var här som jag skulle varit den här morgonen. Nä, vi skulle stått vid en rasplats, strax utanför Lyon, och käkat en medhavd frukost. M skulle, troligtvis, slumrat till någon timme innan vi fortsatt vår resa mot första stoppet i spanska Salou. Dit borde vi kommit fram i eftermiddag vilket innebär att jag doppat fötterna, i medelhavet, vid 16-snåret i eftermiddag. Men ett virus ville annorlunda…
Nu har vi ju skrinlagt våra planer sedan några veckor tillbaka och man har börjat vänja sig vid tanken att det blir en hemester i stället för en semester. Men visst känns det lite extra när resdagen är här och vi tvingas stanna hemma. Men jag är ju fast besluten att göra det bästa av situationen och, herregud, Sverige är fantastiskt och det ska bli kul att även få upptäcka de smultronställe som faktiskt finns i vår direkta närhet.
I går var det skolavslutning här i Helsingborg. Studenterna klev ut redan i fredags, bla Martins äldste son Kalle, och nu var det det den yngre skaran som kan se fram emot ett långt, och skönt, sommarlov. Erik slutade 9:an, Saga åttan och Liam lämnade femman bakom sig. Det blev fika i trädgården och skönt poolhäng under resten av dagen. Tanken var att vi skulle försöka gå ut och äta men då dottern ville spendera kvällen med sina kompisar så blev det till att beställa hem lite mat istället. Även om samhället, sakta, öppnas upp så är det fortfarande viktigt att stötta våra lokala restauranger och matställe. I går blev det asiatiskt från Wok On Fire och en smaskig efterrätt från Sweet House! kan lugnt säga att man gick till sängs nöjd och belåten…
Nä, nu väntar jobb några veckor till innan det är dags för några veckors semester. För barnen är sommarlovet redan igång och om två veckor så kan även minstingarna gå på sommarledighet. Å andra sidan så älskar det sin förskola så de lär, till skillnad mot de stora barnen, absolut inte uppskatta ledigheten. men efter några dagar vid poolen så lär även två obstinata 4-åringar mjukna upp – även om det fortfarande är helt inställda på en sommar i Cabo Roig
