Brunch

Haft en ”brunch” med tjejerna på rummet. Det blev te,ägg,ostmacka och jordgubbstårta.

Det är så himla kul och se nu när de leker, Eden tar tekannan och säger shhhhh och häller upp. Sen så skålar vi och dricker. Eden matar bebbe med ägg och Adele rör om sin lilla kopp. Nu tar vi en paus och ser på finsk tv på bollikanalen. Tjejerna är helt inne i det, frågan är om det beror på finskan eller på det tecknade 😉

Det är så skönt att alla är tillbaka i rätt form, ja nästan iallafall. Jag har åkt på en lättare förkylning och det kan man ju leva med. Tjejerna är lite kassa i sina magar och är förkylda men som sagt mycket bättre.

Ja att köpa en ljus soffa när man har småbarn är ju dömt till att misslyckas. Men med tanke på att vår gamla soffa förstördes i översvämningen så fick det blir en ny. Och både jag och M ville ha en mindre och ljusare. Sen ska man ju inte äta mat i soffan, (inte för de små iallafall) Men plädarna är super, det hjälper ifall det skulle bli spill, samt så är det väldigt mjukt och skönt att sitta/ligga på.

Amaryllis har blommat ut och färgen är så fin, love it!

  

Det ska börjas i tid – Blöja på huvudet, ost,kex och tryffelkorv

Blääää

Våra planer gick i kras..igen

Magsjuka,vinterkräksjuka – you name it. Vad det nu är så är det jävligt iallafall! I februari hade tjejerna åkt på detsamma och det var då jag trodde jag skulle förlora Adele som fick en feberkramp (som vi då inte visste) och trodde vi skulle förlora henne, det ni kan läsa här. Eden blev först dålig men repa sig ganska bra, som hon brukar göra, men lilla Adele blir alltid mycket hårdare drabbad. Hon måste nog ha kräkt 25 gånger i går och kräket blev mörkare och mörkare det var ju bara galla. Tvingade i henne lite vätskeersättning i taget med spruta i ungefär 1 timme. Hon var så tagen, hon blev så liten, usch gör ont i mig när dom blir så dåliga. Eden körde en kaskadspya i går eftermiddag sen så repa hon sig igen, men extremt mammig. Så båda fick ligga och klänga på mig hela kvällen och ja hela natten för den delen. 

Natten vart bra, fick behålla vattnet de drack. Adele var antagligen uttorkad och ville bara dricka stora mängder vatten och blev lika ledsen varje gång vattnet tog slut. Men hon fick bara väldigt lite i taget samt med mellanrum, risken fanns att det kom upp. Men vi klarade oss. Klockan 05 fick det bollibompa på tv i sovrummet, sen somnade nog vi alla av utmattning..igen…

NU – sover alla och jag har precis tagit en skön och lång dusch och kan sitta ner och njuta av en kaffe i lugn och ro. Har längtat så efter tysthet,ensamhet och bara få landa och andas, snart är vi på det igen ju…

Herr M mår inte hundra och han fick oxå säg HEJ till toaletten. Hoppas det var en gång och tack och adjö, behöver hans friska fläkt här hemma…

Vi skulle ha en heldag/kväll/natt, det fick vi snällt ställa in och vi får hitta ett nytt datum till det, åhhh jag som hade sett fram emot det, men men så är det…

Nu en kopp kaffe till, tvätta upp handdukshögen från igår och se om mina små vill kanske ha ngt litet i magen när de vaknar… 

 

När det börjar närma sig

Dagis eller förskola? Jag säger dagis jag är född på 80-talet och sagt dagis sen dess 🙂

Är nu mammaledig med min sista lilla ”kull” och jag har chansen att kunna vara hemma så länge som möjligt, eller ja tills dagarna ”nästan” tar slut. Helt underbart, att kunna få vara hemma med dom så länge och inte stressa in dom på dagis.

Tyvärr så fick inte de andra två chansen att vara hemma med mig så länge, utan de började snabbt på dagis när de var ca 12-15 månader gamla Jag var tvungen helt enkelt, jobbet kallade, och har lite ångest när jag tänker tillbaka. Och sen perioderna som ensamstående och man jobbade heltid, lämnade jätte tidigt på morgonen och hämtade sent. Men jag hade inget val. När vi nu är två om detta så är förutsättningarna lite bättre för att kunna styra hur man egentligen vill ha det.

Vad tycker ni är viktigt när barnen ska börja? Självklart tryggheten!! Jag ska låta barnen börja på samma dagis som mina stora två har gått på. Älskade stället! Och jag hoppas att den nya personalen är lika genuina och underbara som den gamla. Sen vet jag att några stycken av den gamla personalen är kvar så det ska bli så himla skoj att träffas igen. Ska faktiskt dit redan på Måndag och säga hej och presentera dom nya familjemedlemmarna.

Men nu har jag ett val, NU så har jag inte bråttom tillbaka. Hade ett vik, innan jag var gravid, som tog slut och hade lite strö jobb efter det. Bla med min fotografering. Samtidigt så upptar bloggen en stor del av min tid och jag äger ju dessutom ytterligare en blogg/hemsida så visst finns där att pyssla med även framöver.

Och ni som har tvillingar hur har ni tänkt? Jag har läst att visa tycker att man ska dela på dom, så de kan hitta sig själva och känna trygghet i sig själv. Och den andra delen låter barnen gå tillsammans på samma avdelning. Jag eller rättar sagt VI har bestämt oss låta barnen gå på samma avdelning. Jag tycker det är viktigt att dom har varandra och sen så tror jag faktiskt att de får en trygghet i sig själva ändå.

Tjejerna är 19 månader nu och jag ska egentligen vara hemma till nästa höst, men vi får se om det kanske blir till våren som jag öppnar armarna till vuxenvärlden igen och för nya utmaningar. Då är ändå tjejerna lite över 2år.

Äntligen

Nu är vi  äntligen hemma och det börjar sakta men säkert bli ett hem igen. Vi har jobbat dag och natt och för att få ihop det så snabbt som. Jag har öppnat kartonger så fingrarna har blödigt. Vi är inte helt färdiga ännu, saknar vissa möbler som inte har kommit ännu. Och småfix som är fortfarande kvar att göra. Men vi har kommit långt jag och M.

När lastbilen kom med kartongerna så trodde jag att det skulle komma en mindre lastbil. Men nu pratar vi en långtradare – sjuukt stor! Den var så hög så den kunde inte köra hit, då vi har ett antal broar att köra under och maxgränsen är 3,8. Så det var bara att visa vägen in på småvägarna, många sura blickar från grannarna, men vad ska man göra? Var ju ett antal kartonger och vissa möbler som hade klarat sig som skulle levereras.

Och när vi är klara här inne så väntar utsidan, vi har ju inte varit hemma så det har ju vuxit här och där och sommarmöblerna är fortfarande kvar ute. Men det är bara fridfullt att luka i trädgården tycker jag, så inga måsten. Är bara så otroligt glad över att äntligen få vara hemma igen.

Och inte minst att få igång bloggandet igen, har verkligen saknat det, men ibland så måste tiden prioriteras.

Nu vaknade tjejerna och snart ska vi ta en lunch och sen ut på vår lunchrunda 🙂 Ha en fin Torsdag

Kramar

 

Börjar likna ngt 🙂

Piglördag igår och så klart fick det bli lite ost 😉

Ni vet när man längtar?

Gud känns som en evighet detta – denna längtan att bara få komma hem.

Just nu känns det som det ligger på is, tapetsering och målning är klart, men golvet och sista fixet är det som är kvar. Men när? Är den stora frågan… Man bara väntar på det där samtalet som säger – vi är klara ni kan få flytta hem, man blir nästan gråtfårdig.

Har varit borta från huset i över 3 månader nu och det känns kan ni tro! Trots 6 veckor utomlands som var amazing (trots de tråkiga nyheterna man fick efter två veckor in på semestern). Längtar så till vårt sovrum, vår härliga sköna säng Och att få sova själva utan barn. Att kunna stå i vårt kök och ha alla våra saker där och kunna laga goda middagar. Barnen får sina rum och kan känna sin trygghet och att få ha sina saker igen. Den känns som en väldigt låååång tid detta!  Fy fan vad jag vill komma hem.  Vad jag ska njuta och börja ”leva” igen när vi får nyckeln till huset. 

Man blir ju påverkad av detta och man hamnar i en liten ”downperiod” därav glest med blogginlägget. Jag som då älskar att skriva och slänga ut en massa bilder på allt och inget. Men jag vet att det kommer tillbaka när vi kommer hem och när saker och runt omkring börjar ordna upp sig. –  Men man får vara glad över att man har tak över huvudet!

Tjejerna har varit mindre roliga dessa dagarna, tjejerna har varit febriga och förkylda samt massor med hörntänder på G. Så det har bara varit hemmamys och haft mer eller mindre två tjejer på mig hela dagar. när pappa kom hem så fick denna mamma duscha och ut på en skön promenad nu på eftermiddagen och sen var det dags att laga middag. Receptet på det kommer i morgon – Kalkonbaconlindad kyckling med tryffel och svamprisotto. Maken var lyrisk och sa att det var den godaste risotton han har ätit, så det var ju ändå extra kul att höra 🙂 Men håll ut det kommer i morgon förmiddag.

Nu ska jag slänga mig i soffan och kolla idol, har ni fått några favoriter ännu?

Adele
Eden

Nyansen grå

Heeeej! Har ni fått smak på er fredagsfeeling ännu? Kan ju egentligen inte bli bättre, fint väder, solen tittar fram och snart är det helg!

Tjejerna sover, hunden sover och jag var så trött på att ha tvn på och lyssna på massa elände på nyheterna. Så jag drog igång min mindfulness/meditation spellista på Spotify. Underbart! Man behöver koppla bort allt och bara befinna sig i nuet och varva ner.

Var hos frissan igår och färgade håret, det blev en mörkare botten och lite gråare i håret. Mycket bättre än förra. Så nu ska håret vårdas av bra produkter och färgbomber för att hålla kvar den gråa färgen. Sen bara bättre på utväxten då och då. Så förhoppningvis så kommer håret bli friskt och strakt till nästa vår/sommar.

När man bor i stan så upptäcker man alltid något nytt, är det inte en restaurang så är det en butik. Hittade en liten butik på bruksgatan som hade många snygga grejor bl.a 2 par skor som fick följa med hem.

Ville snabbt titta in och önska er en riktigt skön fredag.

Kramar

  

    

Perfekt?

Perfektion, jagandet, sökandet efter det där perfekta.

Perfekt, vem bestämmer egentligen det hur man är när man är perfekt? Du? Jag? Tidningarna?

Jag har har alltid jagat mina kilon sen tidigt tonår. Har dock aldrig varit ”tjock” inte heller mobbad och jag har aldrig haft problem att skaffa killar. Men det har ändå funnits en del av mig som aldrig har varit riktigt nöjd, man ville ju vara den där ”perfekta” 

Jag kommer ihåg när man var yngre och sommaren närmade sig och det var dags för stranden, jag minns att jag avskydde att gå upp från vattnet. Jag skämdes så över mina lår, var rädd att folk skulle stirra sig blind på dom. Och shorts?? Det fanns inte på kartan att jag skulle ha! Kommer ihåg att mamma hade köpt ett par khaki gröna shorts till mig att ta med på en semester vi skulle åka på. Shortsen åkte lika snabbt ner i påsen. 

Och min längd tyckte jag inte alls om, alla andra var ju kortare än mig. Så mina 174cm var man inget man var stolt över.

Alla har ju säkert haft något att brottas med, vissa brottas med det än och andra har kommit över det. Vissa kanske kan prata om det och vissa är tysta. 

Jag minns när jag fick min första lägenhet. Jag festade, dejtade,  jag levde verkligen livet. Jag ägde ingen våg, jag gick efter hur kläderna satt och jag mådde som bäst när jag kände höftbenen sticka ut och man kunde känna revbenen. Då kunde jag luta mig tillbaka och vara lugn. Jag hade en del ätstörningar som jag inte går djupare in på här och nu, men det fanns. 

Efter jag fick mitt första barn då började nog det riktigt jagandet efter kilorna. Magen hade ju blivit skrynklig, höfterna större, rumpa och lår hade ju fått extra klämmkilon. 

Idag 4 barn senare och ett liv med god mat och dryck, ja jag har mina extra kilon, men jag har ingen större kritisk syn på det, bara irriterad att man inte lyckas vara där som man trodde man skulle vara, men vet ni – det tar sin tid. Och mina överflödiga kilon kommer att försvinna. Men för mig handlar allt om en sund inställning till mig själv och livet. 

Men kan erkänna att stressen efter ”perfektionen”  och min träning kommer nog finnas där alltid. Men jag tillåter inte mig längre att må dåligt av det och låta det bli något som tar över mig. 

Men att skämmas över mina lår, rumpa, höfter och de små bristningarna på magen det gör jag inte längre. Jag är extremt tacksam över min kropp som har burit fyra barn, gett mig 4 (3) snabba förlossningar. Mjölk har kunnat produceras för att mätta mina nyfödda barn.
Jag är tacksam över min fantastiska kropp som bär mig genom livet varje dag – hur kan jag avsky den?


Ny hårfärg på gång..

Godmorgon på er, hoppas ni har sovit gott.  Torsdag idag och inget strandväder men ser ut att vara riktigt skönt väder. Funderar om jag ska barnen över till Helsingör och bara gå runt och strosa eller om vi ska hitta på något här hemma i Helsingborg, vi får se vad som händer. Jag kom på igår att skolorna börjar på måndag, tycker dagarna har rusat sen vi kom hem från Spanien, det är både på gott och ont. Positiva är att vi närmar oss att få flytta hem igen, nackdelen är att vi sakta men säkert lämnar sommaren bakom oss.

När vi kom hem från Spanien så såg mitt hår inte okey ut, torrt,olika färger och var inte alls snyggt helt enkelt. I ren desperation så gjorde jag en färgning hemma – lång historia kort, det blev inte bra, både färgmässigt eller kvalitetsmässigt   Så nu har jag bokat en tid till bästa Malin och vill ha som bilden nedan! Nu när vi går mot höst/vinter så känns det bra att bli lite mörkare ihåret, och jag tror att håret skulle må bra av det med och kommer se mindre slitit ut. Så om 2 veckor blir det ny färg, spännande 🙂

Att få låta barnen käka själva, slutar med att mindre än hälften hamnar i magen och resten kastas ner på golvet och resultatet blir att hunden Deeney blir mätt. Förstår att han blir lyrisk varje gång tjejerna ska äta.

Trots ett kök som inte är så anpassat till bak och mat så lyckades Saga att baka kanelbullar. Använda en tom creme fraiche burk (2dl) som mått och en kastrull till jäsning och en fylld pet flaska till att kavla ut degen. Resultat – fantastiska goda kanelbullar. Hon är så grym!

Scroll to top