Nu har det gått mer än 1 vecka sen operationen, jag trodde väl i min fantasi att det skulle vara ”bra” nu men det är det inte. Har fortfarande väldigt ont och är mer eller mindre sängliggandes.. I måndag hade jag sådan okontrollerad smärta och hög feber så det slutade med att ambulansen kom på natten. De öppnade bandaget och av med plåstret och det såg jätte fint ut, så det var skönt, ingen yttre infektion. Kände och tittade på benen för utesluta propp, det såg bra ut. Febern, ja det vet vi inte, kunde varit en pågående infektion i kroppen, infektion under huden vid såret osv . De ville att jag skulle följa med in, men ligga i en kall korridor och den långa väntan så kände jag/vi att jag skulle stanna kvar och ringa 112 igen om jag blev värre. Vi ökade morfindosen och mer febernedsättande, sen så gick dom och jag däckade.
Kombinationen av smärta, orörlighet, stress, att vara uttråkad ja you name it – inget vidare. Jag vet att man måste bara finnas sig vid det men det är svårare sagt än gjort. Men jag är så jävla trött på det.Känns som att jag har tappat kontrollen över hus, städning, tvätt, tjejernas grejor som är i heeeeela huset, matlagning, vet knappt vad som finns i kyl/frys ja ni vet vad jag pratar om. Osminkad, tisha och tredje dagen i samma leopardbyxor. Tack gode gud att jag är nyduschad och bara det att duscha är ju ett moment i sig!
Jag är självklart så tacksam att M tar hela lasset, han göra så gott han kan och även barnen gör sin del i det. Och det är jag så glad över.
Och vetskapen att jag ska gå igenom samma sak med andra benet senare får ju mig att tänka om jag verkligen ska detta (jag vet att det är ett måste).
Inte nog med det, så ska jag flytta, ja inte flytta flytta. Men får krypa upp på ovanvånigen till gästrummet. Där ska jag få bo en vecka ca, då badrumsrenoveringen börjar till helgen. Självklart skit kul, dock dålig planering, men vad visste vi och när det är så många olika aktörer inblandade och fullsmockade på olika sätta så gick det ej att skjuta på. Men det ska bli så jäkla najs med ett nytt badrum, och det kommer bli så sjukt snyggt! Så där kommer ni få se bilder på, jag har en utvald fotograf;) I skrivande stund ser det dock ut som att den blir framflyttad pga av leveransförseningar. Ja vi får se vad som händer, kanske inte behöver flytta då 😉
Nästa vecka så är 66-dagars kostprogram över. Då är det bild och invägning, hur jag ska lösa med att väga mig haha det blir lite svårt då jag inte kan stå med två ben på vågen men får göra det bästa av det. Vi kommer att fortsätta med samma program fram till sommaren då jag har som sagt mer att tappa, M ska fokusera mer på träning. Så glad att jag hoppade på detta och gav oss denna utmaning, det är ju en härlig belöning i slutendan för både kropp och själ.
Sjuktransport hem, maken hade stanna kvar i Malmö hela dagen o väntat, fint av honom.
