Nu är vi äntligen hemma och det börjar sakta men säkert bli ett hem igen. Vi har jobbat dag och natt och för att få ihop det så snabbt som. Jag har öppnat kartonger så fingrarna har blödigt. Vi är inte helt färdiga ännu, saknar vissa möbler som inte har kommit ännu. Och småfix som är fortfarande kvar att göra. Men vi har kommit långt jag och M.
När lastbilen kom med kartongerna så trodde jag att det skulle komma en mindre lastbil. Men nu pratar vi en långtradare – sjuukt stor! Den var så hög så den kunde inte köra hit, då vi har ett antal broar att köra under och maxgränsen är 3,8. Så det var bara att visa vägen in på småvägarna, många sura blickar från grannarna, men vad ska man göra? Var ju ett antal kartonger och vissa möbler som hade klarat sig som skulle levereras.
Och när vi är klara här inne så väntar utsidan, vi har ju inte varit hemma så det har ju vuxit här och där och sommarmöblerna är fortfarande kvar ute. Men det är bara fridfullt att luka i trädgården tycker jag, så inga måsten. Är bara så otroligt glad över att äntligen få vara hemma igen.
Och inte minst att få igång bloggandet igen, har verkligen saknat det, men ibland så måste tiden prioriteras.
Nu vaknade tjejerna och snart ska vi ta en lunch och sen ut på vår lunchrunda 🙂 Ha en fin Torsdag
Kramar
