Den kom – och den gick! Jag talar givetvis om julafton. Höjdpunkten på hela julfirandet. En dag som man sett fram emot redan sedan mitten av November. Så mycket förväntningar och ändå talar vi bara om 24 timmar…
Gud vad negativ min inledning lät. Nu vill jag vara väldigt tydlig med att jag verkligen älskar julen, och inte minst julafton, men är ändå förundrad över hur fort den är över. Så mycket planering och inköp och sen – ”poff” – därvarande det slut.
Tidigare år så har vi faktiskt varit en rejäl skara släkt, och vänner, som firat julafton. Och, för det mesta, hemma hos oss då vi har haft utrymmet som efterfrågats. Sen kom pandemin och alla fick tänka om. Stor skara blev liten och sen passerar både 1 och 2 år. Plötsligt är den stora skaran ännu större med intåg av pojkvänner, flickvänner och barn. Till slut inser man att vi kanske inte kan husera alla och då delas man upp i små mindre grupper. Blir de närmsta och den obligatoriska glöggskålen får ske över datorn istället. Men det är ju den världen vi lever i och det vi, numera, får förhålla oss till. Men vi hade en super mysig julafton, och vi åt gott och drack gott.
Mamma kom hit men i övrigt var vi ”bara” familjen. Minus dottern då som valde att fira med sin pappas sida. Det bjöds på glögg, Kalle, julmat och julklappsspel. Allt enligt planerna och, som vanligt, lägger man sig nöjd (med alla julklappar) och mätt (efter all julmat). Vi rundade faktiskt av med en film innan vi, vid 00.30, hamnade i sängen. Slut i rutan…
Barnen älskade det och blev extremt nöjda med sina julklappar. Självklart värmer det mammahjärtat då jag tycker att julafton är lite av ”Barnens jul”. Med andra ord så är de nöjda så är vi nöjda. Firandet fortsätter faktiskt idag då det bär av till bästisarna för lite julrester och socialisering. Sen åker julen, troligtvis, ut under morgondagen
Sen är det ju bara 364-ish dagar kvar till nästa julafton….
God Jul kära läsare
